Smaklösa har hållit årets minsta julskyltning. Läs det fantastiska reportaget i Gotlands Allehanda och missa inte att kolla igenom alla bilderna!
Åh så jag är besviken över att jag inte var där!
07 december 2009
06 december 2009
Hur stora doser Fame, Success and Money tål en genomsnittlig person?
Det finns människor som beter sig illa överallt. Men kontrasten blir större när det handlar om framgångsrika människor. Vi har större krav på dem. Vi vill att de ska vara värda sin framgång.
Jag är inte ett spår intresserad av golf, men har tyckt att den här historien med Tiger och Elin varit ganska söt. Och jag hade verkligen velat att den fina bilden av deras relation skulle vara sann, för det finns så mycket skandaler och sjabbel i världen att det är skönt om det någon enstaka gång dyker upp positiva förebilder.
När det gäller Tiger Woods handlar det om det fläckfria golfvarumärket Tiger. En väluppfostrad och seriös gosse som sedan unga år passat in sig i rollen som elitidrottsman. Så varför i hela fridens dar kunde inte Tiger bete sig som man ska och fortsätta att vara den schyssta Tiger? Hur kunde han riskera hela sitt varumärke på lite vänsterprassel? (Det är ju ändå varumärkesbyggande han är tränad till, eller?) Uppenbarligen bryr han sig inte så mycket om att helga äktenskapet i alla fall...
Är det så trist att Fame, Success and Money påverkar så mycket att ens egen betydelse tappar kontakten med verkligheten? Att man tror sig ha rätt till lite mer än andra – även om det är moraliskt fel? Eller är det ett utslag av att man blir bortskämd om man fostras som Tiger? Tappar man i empati och blir en odräglig typ? Måste det per automatik vara så här? Kan det inte finnas någon som klarar att stå med båda fötterna på jorden trots att framgången rusar på?
Uppdatering: Jag läser följande i Expressen:
Mitt råd till Elin (om hon nu skulle få för sig att läsa min blogg - ha ha) är att tänka mer på sitt eget varumärke än att försöka rädda en svikare som Tiger. Den som har chans att komma ut som en stolt och värdig människa ur detta är Elin. Tiger är ungefär så rökt man kan bli.
Jag är inte ett spår intresserad av golf, men har tyckt att den här historien med Tiger och Elin varit ganska söt. Och jag hade verkligen velat att den fina bilden av deras relation skulle vara sann, för det finns så mycket skandaler och sjabbel i världen att det är skönt om det någon enstaka gång dyker upp positiva förebilder.
När det gäller Tiger Woods handlar det om det fläckfria golfvarumärket Tiger. En väluppfostrad och seriös gosse som sedan unga år passat in sig i rollen som elitidrottsman. Så varför i hela fridens dar kunde inte Tiger bete sig som man ska och fortsätta att vara den schyssta Tiger? Hur kunde han riskera hela sitt varumärke på lite vänsterprassel? (Det är ju ändå varumärkesbyggande han är tränad till, eller?) Uppenbarligen bryr han sig inte så mycket om att helga äktenskapet i alla fall...
Är det så trist att Fame, Success and Money påverkar så mycket att ens egen betydelse tappar kontakten med verkligheten? Att man tror sig ha rätt till lite mer än andra – även om det är moraliskt fel? Eller är det ett utslag av att man blir bortskämd om man fostras som Tiger? Tappar man i empati och blir en odräglig typ? Måste det per automatik vara så här? Kan det inte finnas någon som klarar att stå med båda fötterna på jorden trots att framgången rusar på?
Uppdatering: Jag läser följande i Expressen:
- Det Tiger Woods behöver är att hans fru väljer att stötta honom offentligt. Tills dess kommer spekulationerna och skadorna för hans rykte att fortsätta.
Mitt råd till Elin (om hon nu skulle få för sig att läsa min blogg - ha ha) är att tänka mer på sitt eget varumärke än att försöka rädda en svikare som Tiger. Den som har chans att komma ut som en stolt och värdig människa ur detta är Elin. Tiger är ungefär så rökt man kan bli.
Blonda svenska Hollywoodfruar ger igen?
Rubrikerna om Elin Nordegren och Anna Anka har duggat tätt de senaste dagarna. Elin har nog fått de flestas sympatier, medan Anna Anka som stuckit ut hakan och luftat en massa vassa åsikter inte ligger så bra till. Båda är svenska, blonda och än så länge gifta med varsin framgångsrik man. Elin svingade en golfklubba, Anna kastade is (och påstår att Paul hotat henne med pistol).
I The Cleveland Leader kan man läsa följande kommentar:
Kanske får amerikanarna anledning att omrevidera sin bild av blonda svenska tjejer?
I The Cleveland Leader kan man läsa följande kommentar:
Besides Anna and Tiger Woods' wife Elin Nordegren, are there any other violent Swedish women married to rich and famous celebrities we should keep an eye on?
Kanske får amerikanarna anledning att omrevidera sin bild av blonda svenska tjejer?
Bevara nyfikenheten
Jag tror att den viktigaste förutsättningen för att lära sig saker är att man är nyfiken. När jag försöker tänka tanken att jag skulle genomgå en utbildning utan att vara nyfiken spjärnar det emot i hela mig. Jag antar att det är falnande nyfikenheten som ligger bakom att barn och ungdomar tappar studiemotivationen. Det måste vara hemskt att inte känna sig nyfiken på kunskap.
Det finns många skäl till varför livet kan krocka med skolgången så att hjärnan har fullt upp med att bearbeta något svårt som händer, men det finns också väldigt många barn och ungdomar som kommer in ett ”tufft blasétänkande” där det inte ingår att vara nyfiken på sådant som man lär sig i skolan. Kanske därför att de inte får näring till sin nyfikenhet utan istället får uppleva att den inte passar in, inte är på rätt sätt, inte ger bra betyg… osv. Nyfikenheten är studiemotivation. Nyfikenhet handlar om vilken attityd man har till lärandet. Nyfikenhet ger ett lustfyllt förhållningssätt till skolan. Om skolsystemet och föräldrarna hade som främsta mål att bevara barn och ungdomars nyfikenhet så att den satt där i ryggmärgen när de klev ut i vuxenlivet - hur skulle vår värld se ut då?
Kanske skulle vi få fler Nobelpristagare som Ada Yonath?
Det finns många skäl till varför livet kan krocka med skolgången så att hjärnan har fullt upp med att bearbeta något svårt som händer, men det finns också väldigt många barn och ungdomar som kommer in ett ”tufft blasétänkande” där det inte ingår att vara nyfiken på sådant som man lär sig i skolan. Kanske därför att de inte får näring till sin nyfikenhet utan istället får uppleva att den inte passar in, inte är på rätt sätt, inte ger bra betyg… osv. Nyfikenheten är studiemotivation. Nyfikenhet handlar om vilken attityd man har till lärandet. Nyfikenhet ger ett lustfyllt förhållningssätt till skolan. Om skolsystemet och föräldrarna hade som främsta mål att bevara barn och ungdomars nyfikenhet så att den satt där i ryggmärgen när de klev ut i vuxenlivet - hur skulle vår värld se ut då?
Kanske skulle vi få fler Nobelpristagare som Ada Yonath?
Vilka personliga egenskaper och vilka omständigheter i din miljö har betytt mest för att du nu har fått Nobelpriset?
– Nyfikenheten! Och lärarna. Jag har alltid varit väldigt nyfiken och jag är glad att ingen tryckte ner min nyfikenhet. Jag hade mycket stödjande lärare både på dagis, i grundskolan och på gymnasiet.Och jag hade mycket stöd hemma, trots att min mor bara hade fyra års skola.
03 december 2009
Stenålders telefonköer
När det gäller ställen som vårdcentraler, Csn, Försäkringskassan och andra som tar emot massor av telefonsamtal varje dag, så tycker jag att det är alldeles förunderligt att inte alla skaffar systemet med att man kommer till en telefonsvarare som ber en knappa in personnummer och sen får man en telefontid då DE ringer upp.
Så fungerar det inom sjukvården här på Gotland och som jag ser det är det så som det ska gå till. Att folk ska sitta i telefonköer är ett stort tidsslöseri. Om det dessutom är människor som är rädda och sjuka, eller en förälder som samtidigt måste trösta sitt sjuka barn - ja då är det helt absurt.
Tekniken har funnits i minst fem år. Varför är den inte standard?
Så fungerar det inom sjukvården här på Gotland och som jag ser det är det så som det ska gå till. Att folk ska sitta i telefonköer är ett stort tidsslöseri. Om det dessutom är människor som är rädda och sjuka, eller en förälder som samtidigt måste trösta sitt sjuka barn - ja då är det helt absurt.
Tekniken har funnits i minst fem år. Varför är den inte standard?
02 december 2009
Försäkringskassan tvingar svårt cancersjuka att arbeta
Jag blir alldeles matt när jag läser ett debattinlägg i Dagens Nyheter undertecknat av åtta personer som arbetar på onkologkliniken, Karolinska universitetssjukhuset.
För ett par veckor sedan skrev jag ett annat blogginlägg om Försäkringskassan, som härmed blir ännu mer förstärkt.
Jag orkar inte skriva om hur dåligt Försäkringskassan sköter sitt yttersta uppdrag: att ge sjuka människor ekonomisk trygghet. Oavsett vad deras regelverk säger så måste det vara deras yttersta uppdrag. Eller hur?
Så här uttrycker de det på sin hemsida:
Jag ser ingenstans i deras uppdrag att de ska sparka på den som redan ligger?
För ett par veckor sedan skrev jag ett annat blogginlägg om Försäkringskassan, som härmed blir ännu mer förstärkt.
Jag orkar inte skriva om hur dåligt Försäkringskassan sköter sitt yttersta uppdrag: att ge sjuka människor ekonomisk trygghet. Oavsett vad deras regelverk säger så måste det vara deras yttersta uppdrag. Eller hur?
Så här uttrycker de det på sin hemsida:
Försäkringskassans uppdrag omfattar försäkringar och bidrag till barnfamiljer, till sjuka, till personer med funktionsnedsättning och till pensionärer. När det gäller de sjukskrivna har Försäkringskassan ett vidare uppdrag. Försäkringskassan samordnar de resurser som behövs för att så snabbt som möjligt hjälpa den som är sjukskriven att komma tillbaka till arbetslivet. Det sker i kontakter med den enskilde, med arbetsgivare, med hälso- och sjukvården och med Arbetsförmedlingen.
Jag ser ingenstans i deras uppdrag att de ska sparka på den som redan ligger?
Vaccinerad och klar!
Igår vaccinerade Roine och jag oss mot svininfluensa. Vi åkte till Lärbro skola. Det var ingen kö, utan bara trivsam stämning. Volontärerna från Röda Korset skötte allt det praktiska runt omkring med blanketter och fika. De hällde till och med upp kaffe i koppen! Här satt vi snällt i våra ordinerade tjugo minuter efter vaccineringen tillsammans med andra från Hall och Hangvar socken. Sammantaget tog nog hela besöket knappt 30 minuter. Jag jämför med nyhetsnotiser om platser där folk fått vänta i sex timmar…
När vi flyttade till Gotland från Växjö var en av de första sakerna som lade sig skönt i magen just detta att vi lade mindre tid på att stå i kö. Om vi bott i Stockholm innan hade effekten i minskad kötid säkerligen blivit ännu större. Varje sommar påminns vi om hur det är att stå i kö när Visby fylls upp med turister – fast då ser vi till att sköta så många ärenden som möjligt i Slite eller Fårösund.
Under den korta tid vi bodde i Slite var jag fascinerad av att det gick så snabbt att uträtta ärenden. Banken, apoteket, handla mat och så hem på mindre än en timme.
Det skulle vara intressant om någon tog sig för med att mäta andelen effektiv tid på olika platser. Och hur användningen av tiden påverkar oss. Om jag tänker mig att jag skulle bo i Stockholm inser jag att en större del av min dag skulle gå åt till att stå i kö, vänta eller förflytta mig än vad det gör här på Gotland. I Stockholm skulle jag sannolikt använda kollektivtrafik där man får stå och vänta, trängas om det är rusning och faktiskt gå riktigt långa sträckor för att ta sig emellan olika linjer eller transportslag. Plus att det då och då händer att tåg och bussar inte kan hålla tidtabellen eller tas ur trafik. När det är dags för lunch kommer nästa stressmoment, det gäller att planera in lunchtiden så att man undviker den värsta rusningen och så är det dags att köa och snabbt äta maten. Har man sedan ”normala” arbetstider så ska man ta sig hem ungefär samtidigt med alla andra. Ibland måste man göra ärenden typ gå till vårdcentral och apotek eller besöka sin bank, vilket inkluderar köande på alla tre platserna. Får man för sig att handla i city så är det köer – fast jag tror att fler och fler väljer att handla i olika köpcentrum i närheten av var de bor, men de får nog ändå planera in en del köande.
Lägger vi till barn i den här vardagsbilden så blir det ännu mer moment som ska klaras av.
På Gotland kan man pricka in en antydan till bilkö vid trafiklysena om man envisas med att köra vid Östercentrum mellan kl 16 och 16.30. Vill man stå i kö kan man få ihop ca fem personer framför sig om man prickar in exakt lunchtid, det kanske är 12.05? Övrig tid max två personer före på de flesta lunchställen. Undantag högskolerestaurangen som har lite fler lunchgäster. Om man handlar i samband med lunch eller arbetsdagens slut kan man också riskera att stå i kö med ca fem personer före. Fast då blir ju gotlänningarna irriterade, så då öppnar de en kassa till.
Enligt gotländska mått har jag långt till Visby. Det tar ca 45 minuter att köra från Kappelshamn till Visby. Fast kolla med någon som bor och arbetar i Stockholm vad som anses vara normal tid för att ta sig till jobbet. När jag sätter mig i bilen och kör så är det ofta så att jag inte ser en endaste bil förrän jag närmar mig Visby. Jag kör längs en behaglig och vacker väg. Ibland ser jag fasaner, kaniner, rävar eller örnar på vägen in.
På Gotland använder vi tiden mer effektivt helt enkelt. Det är skönt att slippa onödigt jäkt. En del som kommer hit fascineras av att folk pratar med varandra i affärerna och så, de kanske blir stressade av det till och med – men grejen är att folk vet att de har tid att prata. Gotlänningar jobbar däremot en himla massa och är bäst i landet på att engagera sig ideellt, vilket antagligen hänger ihop med att de hinner med det också. Den besökare som tror att folk tar det lugnt hela dagarna bara för att de tar sig tid att prata med varandra i affären tror alltså fel. Här har vi större möjlighet att välja vad vi kan lägga tiden på.
Somliga lägger en del tid på att arbeta för Röda Korset. Det var vi mycket tacksamma för igår under våra 30 vaccineringsminuter på Lärbro skola. (46 minuter om vi räknar in bilresan dit och hem)
När vi flyttade till Gotland från Växjö var en av de första sakerna som lade sig skönt i magen just detta att vi lade mindre tid på att stå i kö. Om vi bott i Stockholm innan hade effekten i minskad kötid säkerligen blivit ännu större. Varje sommar påminns vi om hur det är att stå i kö när Visby fylls upp med turister – fast då ser vi till att sköta så många ärenden som möjligt i Slite eller Fårösund.
Under den korta tid vi bodde i Slite var jag fascinerad av att det gick så snabbt att uträtta ärenden. Banken, apoteket, handla mat och så hem på mindre än en timme.
Det skulle vara intressant om någon tog sig för med att mäta andelen effektiv tid på olika platser. Och hur användningen av tiden påverkar oss. Om jag tänker mig att jag skulle bo i Stockholm inser jag att en större del av min dag skulle gå åt till att stå i kö, vänta eller förflytta mig än vad det gör här på Gotland. I Stockholm skulle jag sannolikt använda kollektivtrafik där man får stå och vänta, trängas om det är rusning och faktiskt gå riktigt långa sträckor för att ta sig emellan olika linjer eller transportslag. Plus att det då och då händer att tåg och bussar inte kan hålla tidtabellen eller tas ur trafik. När det är dags för lunch kommer nästa stressmoment, det gäller att planera in lunchtiden så att man undviker den värsta rusningen och så är det dags att köa och snabbt äta maten. Har man sedan ”normala” arbetstider så ska man ta sig hem ungefär samtidigt med alla andra. Ibland måste man göra ärenden typ gå till vårdcentral och apotek eller besöka sin bank, vilket inkluderar köande på alla tre platserna. Får man för sig att handla i city så är det köer – fast jag tror att fler och fler väljer att handla i olika köpcentrum i närheten av var de bor, men de får nog ändå planera in en del köande.
Lägger vi till barn i den här vardagsbilden så blir det ännu mer moment som ska klaras av.
På Gotland kan man pricka in en antydan till bilkö vid trafiklysena om man envisas med att köra vid Östercentrum mellan kl 16 och 16.30. Vill man stå i kö kan man få ihop ca fem personer framför sig om man prickar in exakt lunchtid, det kanske är 12.05? Övrig tid max två personer före på de flesta lunchställen. Undantag högskolerestaurangen som har lite fler lunchgäster. Om man handlar i samband med lunch eller arbetsdagens slut kan man också riskera att stå i kö med ca fem personer före. Fast då blir ju gotlänningarna irriterade, så då öppnar de en kassa till.
Enligt gotländska mått har jag långt till Visby. Det tar ca 45 minuter att köra från Kappelshamn till Visby. Fast kolla med någon som bor och arbetar i Stockholm vad som anses vara normal tid för att ta sig till jobbet. När jag sätter mig i bilen och kör så är det ofta så att jag inte ser en endaste bil förrän jag närmar mig Visby. Jag kör längs en behaglig och vacker väg. Ibland ser jag fasaner, kaniner, rävar eller örnar på vägen in.
På Gotland använder vi tiden mer effektivt helt enkelt. Det är skönt att slippa onödigt jäkt. En del som kommer hit fascineras av att folk pratar med varandra i affärerna och så, de kanske blir stressade av det till och med – men grejen är att folk vet att de har tid att prata. Gotlänningar jobbar däremot en himla massa och är bäst i landet på att engagera sig ideellt, vilket antagligen hänger ihop med att de hinner med det också. Den besökare som tror att folk tar det lugnt hela dagarna bara för att de tar sig tid att prata med varandra i affären tror alltså fel. Här har vi större möjlighet att välja vad vi kan lägga tiden på.
Somliga lägger en del tid på att arbeta för Röda Korset. Det var vi mycket tacksamma för igår under våra 30 vaccineringsminuter på Lärbro skola. (46 minuter om vi räknar in bilresan dit och hem)
01 december 2009
Öppna ögonen för världen!
I mitt lilla perspektiv kan jag reta mig på att folk pratar om jämställdhet efter gamla klichéer och fördomar som enligt mig inte stämmer med den verklighet vi lever i. Hans Rosling retar sig på sådant i ett större perspektiv, han jämför utveckling inom olika områden globalt och har som sin mission att berätta hur det verkligen ligger till.
Den ekonomiska nivå och utbildning man har idag i Kina motsvarar den som fanns i Göteborg när den första PV:n rullade av bandet. De här länderna är på väg ifatt och vi kan se slutparentesen på den angloeuropeiska världsdominansen.
Han anser att vi måste se världen så som den är om vi ska kunna planera för vår framtid.
Man kan inte diskutera framtiden baserat på en världsbild som är 25 år gammal.
För att bidra till att förändra människors uppfattning om världen så att den bättre motsvarar de faktiska förhållanden, har Hans Rosling tillsammans med sin son, sonhustru och unga programmerare utvecklat programvara som gör det roligt att ta del av statistisk utveckling – läs mer om deras företag Gapminder. Plus att Hans Rosling själv ger rena statistikshowen när han visar sina rörliga bubblor som kryper och växer över skärmen. Här kan man verkligen snacka edutainment!
Det är inte underligt att Hans Rosling kommit med på listan över världens 100 främsta tänkare under året som gått. Verkligen välförtjänt! Grattis Hans!
Läs artikel i Svenska Dagbladet.
29 november 2009
Det är ingen mänsklig rättighet att ha barn
Vilket väger tyngst: föräldrars önskan om att skaffa barn eller barnens rätt till en dräglig uppväxt? För mig väger alltid barnets rätt till en dräglig uppväxt tyngst. Det skär i hjärtat på mig när jag läser om föräldrar som misshandlar sina barn, som idag i Expressen. Det finns en djup orättvisa i att sådana människor ska kunna sabotera uppväxten för fem barn, medan det samtidigt finns människor som har de allra bästa förutsättningar att vara bra föräldrar, men som av olika skäl inte kan få barn.
Jag har alltid tyckt att det varit konstigt att man är så restriktiv med adoptioner av svenska barn. Att bli adopterad är en större långsiktig trygghet än att ha en familjehemsrelation till vuxna. Därför blev jag glad när jag för en vecka sedan läste i Svenska Dagbladet att Stockholms kommun blir först i landet med att förorda adoption framför långvariga placeringar i familjehem.
Tänk att leva med föräldrar som misshandlar och så äntligen slippa därifrån. Vad skulle man vilja då? Bo i familjehem och veta att myndigheterna jobbar på att man ska kunna återförenas med sina föräldrar eller bli adopterad? I Stockholms kommuns förslag handlar det om att placeringar längre än tre år hellre ska lösas med adoption. Alldeles utmärkt. Då finns det möjlighet för föräldrarna att ordna upp sina liv och förändra sitt beteende, men om de inte fixat det på tre år, ja då ska åtminstone barnet kunna känna sig trygg i att det kan rota sig i en annan familj.
Jag har alltid tyckt att det varit konstigt att man är så restriktiv med adoptioner av svenska barn. Att bli adopterad är en större långsiktig trygghet än att ha en familjehemsrelation till vuxna. Därför blev jag glad när jag för en vecka sedan läste i Svenska Dagbladet att Stockholms kommun blir först i landet med att förorda adoption framför långvariga placeringar i familjehem.
Tänk att leva med föräldrar som misshandlar och så äntligen slippa därifrån. Vad skulle man vilja då? Bo i familjehem och veta att myndigheterna jobbar på att man ska kunna återförenas med sina föräldrar eller bli adopterad? I Stockholms kommuns förslag handlar det om att placeringar längre än tre år hellre ska lösas med adoption. Alldeles utmärkt. Då finns det möjlighet för föräldrarna att ordna upp sina liv och förändra sitt beteende, men om de inte fixat det på tre år, ja då ska åtminstone barnet kunna känna sig trygg i att det kan rota sig i en annan familj.
Har äntligen sett UPP!
UP trailer
Trailer Park | MySpace Video
Igår var Alice och jag och såg UPP. En mycket bra film. Den var både sorglig, glad, rolig och läskig. Fast, när den var sorglig och läskig var det så pass att det kändes som att det var lite väl sorgligt och läskigt för barn. Men de verkade klara det också.
27 november 2009
Vem läser ”debatterna”?
När debatten på helagotland.se handlar om något ämne som jag själv är engagerad i så har jag förut läst de olika debattinlägg som folk gör. Och till att börja med gjorde mig skitsnacket mycket upprörd. Jag gillar att inte att folk vräker ur sig så mycket utan att bry sig om att ta reda på något om hur saker ligger till. Problemet är att det heter Debattforum. Det gör att vi är en del som till att börja med tror att det ska handla om någon slags debatt.
Idag har mitt intresse för lokaltidningars debattforum svalnat. Jag jobbar ju både i Haparanda och Smedjebacken och har sett att debattforumen även på dessa orter mest är skitsnack. En bättre benämning vore alltså Skitsnacksforum, då skulle man inte ha debattförväntningar.
Nu för tiden bryr jag mig inte ens om att läsa kommentarerna även om de handlar om någon fråga som engagerar mig. Det är lika ointressant som att tjyvlyssna på folk som snackar skit. Jag blir bara trött.
Det är lite som i filmen Masdjävlar när en av männen säger ”Va ska det hända för skit idag då?”
Idag har mitt intresse för lokaltidningars debattforum svalnat. Jag jobbar ju både i Haparanda och Smedjebacken och har sett att debattforumen även på dessa orter mest är skitsnack. En bättre benämning vore alltså Skitsnacksforum, då skulle man inte ha debattförväntningar.
Nu för tiden bryr jag mig inte ens om att läsa kommentarerna även om de handlar om någon fråga som engagerar mig. Det är lika ointressant som att tjyvlyssna på folk som snackar skit. Jag blir bara trött.
Det är lite som i filmen Masdjävlar när en av männen säger ”Va ska det hända för skit idag då?”
Den galna utvecklingen i Dubai
Dubai har verkligen fått omvärlden att häpna med alla sina ”störst, bäst och glittrigast”-byggprojekt. Det är med chockblandad förtjusning jag läst om att de ska bygga ännu en specialdesignad skyskrapa som når till månen, tillverka ännu fler lyxparadisöar i havet och rassla med guld, diamanter och annat som glimmar. De har förflyttat gränsen för vad vi trodde var möjligt. De har startat en skrytbyggarvåg som får forna tiders utmaningar att bygga kyrkor i varje socken på Gotland att blekna… Fast i ett annat universum.
Och vi vet ju alla att de där oljeshejkerna har snuskigt mycket pengar, så det har känts logiskt att de gör lite häftiga grejor med sina pengar. Om det är några som skulle kunna ha råd till sådana här överdrifter, så är det just de.
Men nu blir jag litet förvånad, eller besviken. Nu pratar man i den finansiella världen om Dubaifrossa. Surprise, surprise, inte ens Dubai har tillgång till obegränsade resurser. Dubai World ställer in sina betalningar!
Nästa surprise är att Dubai är en del av den riktiga världen. Trots att de ligger där nere långt borta och beter sig som nyrika utomjordingar utan hämningar, så visar det sig att deras ekonomi påverkar bland annat våra svenska banker.
Sen läser jag i Dagens industri att Dubai, till skillnad från grannlandet Abu Dhabi, inte har några stora oljetillgångar eller dollarreserver! Va? Vad är det de har byggt med där nere? Fåfänga?
Chockblandad förskräckelse. När Dubai glassar runt och bygger sina nya världar så påverkar det min bank här på Gotland. Hallå Dubai! Vad håller ni på med? Allt är inte guld som glimmar även om det byggs med torn och tinnar. Har ingen lärt er att man måste rätta mun efter matsäck, hålla koll på likviditeten och sånt? Kanske dags för ett studiebesök till min del av verkligheten - ett halvår på den gotländska landsbygden borde ge lite nya perspektiv.
Och vi vet ju alla att de där oljeshejkerna har snuskigt mycket pengar, så det har känts logiskt att de gör lite häftiga grejor med sina pengar. Om det är några som skulle kunna ha råd till sådana här överdrifter, så är det just de.
Men nu blir jag litet förvånad, eller besviken. Nu pratar man i den finansiella världen om Dubaifrossa. Surprise, surprise, inte ens Dubai har tillgång till obegränsade resurser. Dubai World ställer in sina betalningar!
Dubai World, med skulder för 59 miljarder dollar (drygt 400 miljarder kronor), ber alla fordringsägare om anstånd till den 30 maj 2010. Balansräkningen ska struktureras om, är beskedet.
Nästa surprise är att Dubai är en del av den riktiga världen. Trots att de ligger där nere långt borta och beter sig som nyrika utomjordingar utan hämningar, så visar det sig att deras ekonomi påverkar bland annat våra svenska banker.
Stockholmsbörsen öppnade nedåt. Nedgången accelererade under dagen och när handeln stängde hade OMXS-index fallit med 3,1 procent till 294,3. Kursutvecklingen var likartad på de övriga Europabörserna.
Dubaifrossan sänkte bankaktierna. Swedbankaktien föll med 4,1 procent till 64:00 kronor och SEB-aktien föll med 4,2 procent till 45:05 kronor. Nordeaaktien föll med 5,8 procent till 73:30 kronor och Handelsbankens aktie föll med 2,4 procent till 201:00 kronor.
Sen läser jag i Dagens industri att Dubai, till skillnad från grannlandet Abu Dhabi, inte har några stora oljetillgångar eller dollarreserver! Va? Vad är det de har byggt med där nere? Fåfänga?
Chockblandad förskräckelse. När Dubai glassar runt och bygger sina nya världar så påverkar det min bank här på Gotland. Hallå Dubai! Vad håller ni på med? Allt är inte guld som glimmar även om det byggs med torn och tinnar. Har ingen lärt er att man måste rätta mun efter matsäck, hålla koll på likviditeten och sånt? Kanske dags för ett studiebesök till min del av verkligheten - ett halvår på den gotländska landsbygden borde ge lite nya perspektiv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
