Okej att Facebooka på jobbet på Gotland!

Jag tycker det är jättekul att Eva Nypelius uttalar sig positivt om att använda Facebook på jobbet! I dagsläget är så många med i Facebook att det är helt naturligt att ha med jobbkontakter bland sina facebookvänner. Personligen öppnar jag Facebook så snart jag startat datorn och så får Facebook vara på hela dagen, fast i bakgrunden. Jag jobbar på med mitt och då och då tar jag en paus och kollar om något kul har hänt på Facebook.

Det som däremot är lite svårt att ta ställning i är om man bara ska få facebooka på jobbet om det är ”arbetsrelaterat”, som Eva säger i artikeln. Var går gränsen för när något är arbetsrelaterat? Det är nog hyfsat enkelt att se när något absolut inte är arbetsrelaterat som att lägga massor av tid på applikationer och spel i Facebook. De bitarna har jag valt bort och jag har svårt att se hur de skulle tillföra något positivt till mitt yrkesliv. Fast, man ska aldrig säga aldrig - internet erbjuder de mest konstiga vägar till kontakt, så det kan vara mina fördomar.

Men, för min del så skulle inte Facebook fungera lika bra om jag ansträngde mig för att vara allt för seriös. Jag har tramsat och skrivit fåniga kommentarer på andras Facebooksidor och just därför fått förfrågan om att bli Facebookvän med personer jag inte känt innan, men som visar sig ha yrken som gör att vi skulle kunna ha visst utbyte av varandra. Och jag har omvänt förtjusts över att se hur vissa personer beskriver sin dag, eftersom de i andra sammanhang är så väldigt seriösa.

Samtidigt har jag vissa regler för hur jag skriver på Facebook. Allt jag skriver måste fungera i kontakt med olika uppdragsgivare. Jag måste kunna möta folk med rak rygg och se dem i ögonen. Nu är detta inte så svårt och jag är ganska van att definiera gränserna i mitt skrivande, bland annat därför att jag har haft den här bloggen sedan 2005.

Jag vill dock slå ett slag för det Goda Tramset. Det är med det Goda Tramset vi bygger relationer med humor och glädje som gör att vi känner oss bekväma med olika personer, vilket gör att det blir lättare att diskutera seriösa saker sen. Så alla ni arbetsgivare där ute: håll tassarna ifrån att försöka detaljstyra personalens facebookande. En stor del av nyttan med Facebook ligger just i det Goda Tramset.

Den som vill bli min Facebookvän hittar mig HÄR.

Klimatpanik eller klimatbluff?

Jag kan så gott som ingenting om det här med hur jordens klimat har utvecklat sig. För att verkligen kunna påstå att man kan något om det, så krävs mycket mer än att ha kollat på några tv-program och läst några artiklar. Det jag vet är ungefär att jorden upplevt många olika temperaturer och att också människan här i våra trakter har fått uppleva stora temperaturskiftningar genom årtusendena. När det blev istid eller när det blev varmare, så kunde man knappast skylla på utsläpp från fossila bränslen. I mina ögon är människan en mycket liten spelare i klimatspelet – den viktigaste och mest kraftfulla spelaren är solen och på andra plats jorden själv. Om jag fattat det här rätt alltså.

Jag har läst en artikel i Aftonbladet som ifrågasätter klimathotet och hittade sen ett blogginlägg hos Moderna Myter.

Det viktigaste som står i Aftonbladets artikel tycker jag är följande:

Sammantaget antyder de nya rönen att de värsta klimatprognoserna troligen är felaktiga.
Men studierna avslöjar också hur bristfälliga våra kunskaper om klimatet är och att vi bör vara ytterligt försiktiga med att dra långtgående slutsatser utifrån det vi vet i dag.

Alltså, oavsett vad som är sanning bland alla rapporter om klimatet, så är det ett svårt ämne även för dem som har djup kunskap. Samtidigt, oavsett vad som är sant vad gäller fossila utsläpp, så verkar det ändå vara en god idé att minska dessa utsläpp. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag tror i alla fall att vi behöver få lite tydligare och trovärdig information om det här med klimat.

Lyckliga vi på Gotland!

Ända sedan artikeln skrevs och fotografen tog bilderna har vi undrat hur det skulle bli när resultatet äntligen hamnade i Expressens Sköna Söndag. Och idag vet vi: det blev bra! Journalisten Sofia Stridsman och fotografen Christian Örnberg har gjort ett bra jobb.


Det är mycket häftigt att 76% av de tillfrågade paren på Gotland svarar att det är mycket lyckliga i sin relation, när Demoskop gjorde sin undersökning och frågade 3000 personer runt om i Sverige. Gotländska par är sverigebäst på att vara lyckliga!

Det är lätt att prata om stress och i nästa andetag säga att det är mindre stress på Gotland och så ser alla framför sig en tillvaro som går i makligt tempo bara för att man bor på Gotland. Men jag anser inte att det är så. Gotlänningar har bra tempo i sina dagar, men jag tror att den stora skillnaden ligger i om man upplever att man använder sin tid på ett meningsfullt sätt. Jag tror att vi på Gotland upplever att en större andel av vår tid används på ett meningsfullt sätt än om man bor på många andra platser och särskilt i jämförelse med att bo i en större stad. Det blir mindre spilltid och frustration när man slipper köer och trängsel.

Vi tycker att det var roligt att vara med på det här och så gör vi en liten insats för Gotland - vilket jag skrivit om på vår företagshemsida. Fast, själva fotograferingen var ganska kall, snöig och halkig…

Uppdatering: artikeln på Expressen.se

Mer Dolph i livet!

Tänk om vi alla var lite mer Dolph – fast på våra egna personliga sätt förstås. Snacka om att den mannen tagit för sig av livet och utvecklat många sidor av sig själv. Jag läser på Wikipedia:

Dolph Lundgren, eg. Hans Lundgren, född 3 november 1957 i Spånga församling, Stockholms stad, Stockholms län (Uppland) är en svensk skådespelare, manusförfattare och regissör i Hollywood inom actiongenren. Han är även civilingenjör i kemiteknik.

Igår visade han att han inte heller räds att sjunga och dansa och han gjorde det med bravur. Han är cool helt enkelt.

Sju saker som ni nog inte vet om mig

Tillsammans med utmärkelsen i förra inlägget, ska man skriva ner sju saker som man tror att läsarna inte känner till. Så, här kommer mina sju saker:

1. Jag gillar en del serier som Snobben, Asterix, Johan & Pellevin och så mitt favoritalbum Tandem med Gunna Grähs och Eva Lindström.
2. Jag är känslig för dofter – jag får migrän av fel dofter, fast hur det hänger ihop fattar jag inte, eftersom doftsorteringen inte är helt logisk. Dofter jag tål är t.ex. jasmin, syren, vanilj, kanel och kokos men ganska ofta blandar parfymtillverkarna in något annat i en doft som de exempelvis baserar på vanilj och så POFF tål jag den inte!
3. Jag är mycket intresserad av kommunikation och plöjer igenom alla möjliga böcker om psykologi, kroppsspråk och liknande. Om någon inte riktigt beter sig så som man kan förvänta sig kan jag grubbla i åratal på hur det hänger ihop. Men när gåtan är löst, hittar jag raskt ett nytt grubbel-case.
4. Jag klipper och färgar håret på Roine och har gjort så i evigheter. Jag tror att det bara är en handfull gånger under vår över tjugoåriga samvaro som Roine gått till frisör.
5. Roine kallar mig för Åsa Kan-Allten…
6. Min pappa kallade mig för Fröken Barnet (upp i vuxen ålder alltså).
7. En kompis kallade mig för Naturbarnet.

Födelsedagsturné!

Idag har varit en rolig 48-årsdag.

Det började här hemma i Kappelshamn med frukost och present från Roine. Sen körde vi till Visby där Alice fixat med tårta och sin present - ett egenhändigt stickat fodral till min Macbook!

Därefter körde vi till Klintehamn och såg Gotlandsrevyn som var så JÄTTEBRA i år!

Slutligen åt vi på Joda som hade Schlagerbar, eftersom det var Melodifestivalen.

När jag så kommit hem fick jag se att jag fått utmärkelsen Kreativ Blogger från Maria. Tack tack! Jättekul.

Och nu är det dags för en ny frisyr!

Ja, som ni ser i filmen nedan kryllar catwalken av modeller med flätor och då är det förstås dags för mig att byta frisyr. Så, jag gick till Frisörcompaniet och klippte mig idag.

Flätor på catwalken!

Det är designern Eva i Walla som skapat kläderna och som sett till att alla modeller har flätor.

Tänka sig att jag IGEN inspirerar modet!

Bidragsdjungeln

Jag tycker att systemet med a-kassa, socialbidrag, sjukpenning och studielån är konstigt.

Är du arbetslös kan du bli erbjuden utbildning samtidigt som du får a-kassa. Men om du väljer att studera utan att vara arbetslös, så måste du låna pengar till dina studier. Ologiskt. Varför väljer man att studera? Jo, i väldigt många fall just därför att man inte vill riskera arbetslöshet. Man utbildar sig för att kunna få jobb. Okej, det finns kanske några som utbildar sig för att utvecklas – men det är väl knappast möjligt att utbilda sig utan att utvecklas ens om man studerar med a-kassa? Det borde alltså inte vara någon skillnad. Antingen får båda kategorierna låna pengar för att kunna studera, eller så borde båda få någon annan form av icke-återbetalningsskyldig ersättning.

För att få a-kassa, socialbidrag eller sjukpenning måste man först klassificeras så att man hamnar i rätt sorteringsfack. Då och då får vi höra om personer som anses som för sjuka för att vara tillgängliga som arbetssökande, men för friska för att ha rätt till sjukpenning. Och då får de ingenting? Arbetslösa ungdomar hänvisas till socialbidrag. Jag hörde just en kille på tv som påpekade att det var ganska skämmigt att säga att man har socialbidrag. I ungdomarnas fall så är det ju helt uppenbart att de är arbetssökande.

Varför inte bara slå ihop allt det här till en enda ”medborgarförsäkring”? Pengar man får till sitt uppehälle under perioder då man av en eller annan anledning inte har inkomster från arbete. Då kan ingen hamna emellan två system. Då behöver inte somliga betala tillbaka studielån.

Dansa Melodifestivaldansen!

Som tur var fick jag se denna geniala film hos min bloggkompis Stenkastet.

Jag tycker det är helt toppen det här med hur lusten att dansa erövrar landet mer och mer!

Jaha, nu är det bara att sätta igång och öva då?

Wallenderfilmerna genererar tre miljarder i reklamvärde för Skåne!

I november 2008 var det lite kris för filmproduktionen i Fårösund och en viktig faktor var att man varit dåliga på att uppmärksamma reklamvärdet av att Gotland som plats finns med i filmproduktionerna.

Som tur är hittade man en ekonomisk lösning så att filmproduktionen har kunnat fortsätta.

När jag läser den här artikeln i Skånska Dagbladet angående att produktionen av Wallanderfilmerna motsvararar ett reklamvärde på tre miljarder, så drar jag ännu ett par lättnadens suckar över att filmsatsningen i Fårösund fortsätter att utvecklas!