Loading...

07 februari 2012

50 nyss fyllda år

Igår fyllde jag 50 år och faktiskt blir jag imponerad av mig själv. Tänka sig att jag levt så länge! Alla tankar jag tänkt, alla saker jag gjort. All kunskap och erfarenhet jag samlat på mig!

Alla de där ungdomarna som fötts in i den digitala världen, jo jo. Väg det mot att jag har 24 års erfarenhet av datorer och 18 års erfarenhet av internet tillsammans med en öppen, nyfiken och teknikpositiv attityd! 

Jag har funderat över hur det känns att fylla 50 år och så kom jag på att det för mig känns som att jag växer inifrån och ut. Som att den där lilla fröet till människa som jag var från början, vuxit och fyllt ut min kostym så att jag blir bättre och bättre på att vara jag. Tänker man så blir det logiskt varför det heter "att fylla år". 

Dessutom blir livet på något sätt bättre och bättre, kanske just därför att jag blir mera jag hela tiden? Jag har ibland funderat över det där med pension, att folk ser fram emot det och undrat om jag också kommer att göra det? Okej, vissa dagar kan det väl vara så att jag gärna bara skulle lägga av och nöja mig med de pengar som av egen maskin betalas ut varje månad. Men, är det inte så att pension för många symboliserar att de äntligen ska få rå sig själva och göra något de tycker om? I så fall tror jag inte att pensionering är grejen för mig. Jag är min egen. Jag jobbar med inspirerande saker. Jag tar mig an nya uppgifter hela tiden, så att jag får stimulans från nya utmaningar. Vad är det egentligen jag skulle göra som vore så mycket bättre ifall jag blev pensionär?

Reinfeldt uttalar sig idag på ett spännande sätt om pensionsålder. Kanske vill man göra karriärbyte efter att man fyllt 50? Kanske vill man jobba till 75? Jag är säker på att många provoceras av detta, deras tankemönster är så låsta vid modellen först anställd, sen pension. Som frilansande, egen företagare tänker man lite annorlunda tror jag. I alla fall upplever jag då och då att det är så när jag pratar med folk som alltid varit anställda. Jag har ingen given modell att utgå ifrån, jag får bygga min egen modell. För mig känns det konstigt att jag skulle sluta jobba när jag uppnått en viss ålder. Det vore ju som att sluta andas, sluta tänka, sluta leva...

Jag har valt att jobba med sådant jag tycker om och när jag tröttnar, så söker jag mig till nya utmaningar. För mig handlar livet mer om att hitta de rätta utmaningarna. Jag tror att jag kommer att fortsätta med det tills jag dör. 

1 kommentar:

Dorothea sa...

När jag var 50 hade jag inte heller en tanke på pensionering. Men krafterna har sinat rätt mycket på de 15 år som var kvar av arbetslivet. I dag är det väldigt skönt att slippa jobba, även om jag älskade mitt jobb hela tiden. Bara det att slippa passa tider! (Nu är ju läraryrket extremt på det viset, vi passar ju tider dagarna i ända, det gör nog inte andra yrkesgrupper.)
En annan sak som är skönt är att slippa alla krav. Det man kan sakna är kontakten med arbetskamrater (och elever förstås) men det finns ju människor vart man vänder sig och dessutom trivs jag väldigt bra i mitt eget sällskap.
Livet behöver inte sakna utmaningar för att man går i pension, tvärtom kan man ju då ägna sig åt precis vad som helst utan tanke på att det behöver avkasta något. Jag har många planer, fast jag har inte satt så värst många i verket än...
jag tror inte så mycket på det där att man ska sadla om och byta yrke mitt i livet. För hur ska det gå till rent praktiskt? Man har inte råd att studera om man har bostadslån och barn att försörja, exempevis. Och om man nu ändå hoppar av sitt yrke och sadlar om
- hur vet man att man får ett nytt jobb sen?
för dem som inte trivs är det väl en bra ide, om det går att lösa.
Och sen känns det inte särskilt motiverande att jobba kvar när det går massor av unga arbetslösa. Det är väl bättre att betala ut pension till oss gamla än arbetslöshetsunderstöd (eller vad det heter nu för tiden) till dem?
Jag hade flera unga kollegor som fick lämna oss uner mina sista yrkesverksamma år. Det kändes inte roligt alls.